Nu sitter jag, vovven Rolex och min fina lillsis på PetSounds på söder. Efter att ha sett Labero på Götgatan och Persbrandt på Skånegatan på vägen hit hänger starstruck-känslan kvar i kroppen
Har fått en till smaken bättre alkoholfri sur drink med ingefära som dock tyvärr såg lite halvtrött ut. Min lilla gullvovve går för tillfället på morfin och är lite småtrött. Jag har iaf världens finaste lillasyster. Snart ett påhäls hos Gävlisarna och sedan möta upp andra hälften Sannapyttipanna. Heja fredag!!
Yet again hade vi en magisk kväll tillsammans på Brevik. Kvällen började med bad nere vid bryggan och soffmys i solen. När Martin till slut kom med det utlovade lasset med bea blev det grillning och en bättre middag. När vi var färdigätna blev det bubbelbad för vissa medan jag och Elin provade ARC-EN-CIEL’s rosa bubbel. Drickbart men inte direkt magiskt. Innan avresa blev det Alex-gjord blåbär-hallon-björnbärspaj för att sedan bege oss mot staden.
Vi började på Grace Jones för att sedan stänga underbart grisiga Soap. Att efter en lossgång kunna sätta sig i bilen, köra hem sina trötta polare, lyssna på lite skön musik och mötas av följande syn gör nykterheten värd allt!
I måndags fick jag äntligen en ny boss. Känns helt fantastiskt faktiskt. Den nya bossen är samma person som Sannas syster som svurit sig av spriten 90 dagar. Det betyder att jag har stenkoll på henne mest hela tiden. Inte för att jag tror att hon inte skulle sköta sig såklart I måndags fick vi även nya sambos. Sambos i form av Conny Communications. Uppe hos Connys hittar man bland annat Peppy och de fina killarna från Fårö-inläggen tidigare i sommar. Det betyder kort och gott att jag varje dag kommer att ha en himla massa fantastiskt folk omkring mig på vardagarna. Om inte det är en tillräckligt bra anledning att släpa sig till jobbet på morgnarna vet jag inte vad som är.
Idag är det för övrigt strålande sol, Sanna och Alex ligger ute på Brevik hela dagen och har det gott. Jag sitter på jobbet och är mindre bitter än vad jag hade varit förra veckan. Jag kan ju alltid gå upp och kasta nåt i huvudet på en ConnyComm:are om det skulle bli riktigt jobbigt. Ikväll blir det kvalitätstid ute på Brevik för mig med. Tillsammans med det där härliga killgänget Sanna skrev om för ett par dagar sedan. De många originalen. Kan bli precis hur bra som helst!
Har för övrigt börjat komma till den punkt där jag tycker allt som innehåller alkohol luktar tokmycket sprit. Mest troligt gillar jag väl inte vanlig öl nu igen heller, precis som förra året. Solen skriker inte heller ”sprit på uteservering” till mig utan bara ”allmänt mys med fint folk’. Alltså är jag tillbaka på precis samma ställe som för ett år sedan. Frågar mig själv rent allmänt vad jag egentligen ska med sprit till i mitt liv. Förutom ett glas rödvin till maten. Eller en riktigt bra drink. Fyllan saknar jag inte det minsta. Känns som att vi kommer ha bättre koll i år på vad som förändras och när kring vår inställning till alkohol. Efter höst och vinter kunde vi ju i våras inte riktigt peka på vad som gick ”fel” efter de första 90 nyktra.
Elsa kom över på besök idag på Tyresö Brevik, där jag denna vecka håller till och hänger i mina föräldrars hus. Vi har inte träffats på massa veckor och vi båda hade väldigt mycket att berätta…
… hon har nämligen vandrat Camino de Santiago – en 800 km lång pilgramsfärd genom Spanien. I ett mejl skrev hon tidigare följande till mig:
”Första etappen över Pyreneerna, från Frankrike till Spanien, var riktigt jobbig och gick inte att förbereda sig på - varken mentalt eller fysiskt. 1500 meter uppåt, 1000 meter neråt, i regn, 7 timmar i sträck. 27 km var det, vilket hittills är den kortaste distansen jag har tagit mig någon dag. Dagen efter gick jag 42 km, och sen dess har jag förflyttat mig mellan 35 och 43 km varje dag… De flesta dagar har varit soliga, extremt soliga. Igår var det 38 grader och vägen gick genom böljande fält; alltså ingen skugga! Idag har det varit ungefär likadant fast med undantag for ett åskväder som drog in precis när vi närmade oss byn jag är i nu - Sto. Domingo de la Calzada… Har förresten ont lite precis överallt. Upptäcker varje dag nya muskler som man kan ha ont i – mycket spännande! Fötterna, knäna, vaderna, höfterna, ryggen. Det som är värst är förresten att gå i nerförsbacke, det trodde jag inte innan jag kom hit. Då känns det som att knäna ska gå av och fötterna brytas, ungefär…”
Det är nästan så att man har lust att ge sig på ännu en ”dum idé”. I vilket fall som helst blir jag inspirerad när människor gör saker som dessa. För att inte tala om vår ”sis” Emma Stjernlöf som nyligen trippade upp (läs: klarade av den största psykiska och fysiska prövning någonsin) för Mont Blanc – awesomeness!
Någonstans, i något sammanhang, kan man ju hoppas att man själv inspirerar andra. Antingen enbart genom att vara en glad och härlig person. Eller så kanske någon inspireras av alla de olika upptåg jag och Elin alltid hittar på – oavsett om det handlar om att vara nyktra, cykla långt eller leka DJs. Ett sammanhang vi vet att vi har inspirerat är genom vårt IQ-projekt. Det handlar om allt från ”jag har slutat dricka sprit efter klockan tolv” till min systers löfte om att vara nykter i 90 dagar. Vilket för övrigt startade igår! Jag kommer att vara grymt stolt när hon klarat det och det ska bli intressant att höra om hennes reflektioner överrensstämmer med våra.
Nu är även jag (S) tillbaka i Sthlm. Jag och Alex slet oss till slut från Halmstad vid sju-rycket efter att ha käkat och spelat äventyrsgolf på Punch. Vi fick även med oss tre sköna dudes – Martin, Henke och Ted – i bilen. När vi lämnade vårt andra hem på Lyckåkersgatan med en full bagagelucka kändes det som en omöjlighet att få in tre karlar och deras packning. Men efter en bättre Tetris-omgång med all packning lyckades vi få igen bagageluckan och kunde påbörja vår färd mot hufvudstaden.
Notera packningen bakom killarna.
Sista kvällen i Halmstad spenderades med ett bättre killgäng på 12 pers. Entrébiljetten till detta spektakel stavas Carl-Johan, som jag jobbade med under tennisveckan i Båstad. Han är en unik och fantastiskt skön kille!
Jag tog för övrigt denna bilden bara för att kunna ta fram när jag någon gång känner mig mindre glad. Oslagbart.
Hans grabbgäng var ju inte sämre… I vanliga fall när man träffar ett större gäng för första gången så blir det lätt så att några försvinner i mängden. Vissa tar ju ofta mer plats än andra och tar på så sätt över. Men i detta gäng fanns en grym, i brist på annat ord, harmoni. Alla var unika (och därmed intressanta) på sitt sätt, hade sin självklara plats i gänget och utgjorde tillsammans ett färdiglagt pussel. En magisk helhet.
Dock är det ju som bekant lite så att där spriten går in, går vettet ut och för att klyscha till det ännu mer så säger en bild mer än tusen ord:
Det ni ser är alltså två shotsbrickor med ca 50 Fireball. Varför gör man så? Det är allt jag undrar… När jag ställde frågan fick jag något skevt brudtänktsvar (typ alla-vet-ju-att-man-tjänar-pengar-på-rea) om att dem var billiga. Det kanske bara är jag och min för nyktra hjärna som, om man räknar lite på det, får det till att det hade varit billigare att strunta i det? Jag har iofs aldrig fattat grejen med shots över huvud taget… okej om man behöver komma igång lite och tar en eller två. Men när ovan beställning gjordes var alla redan kalas.
I detta nu hänger vi på Tyresö och göttar oss i mina föräldrars hus. Vi funderar på en bättre grillning, men sjunker ner lite djupare i soffan och skjuter på tanken ett tag till.
Det här med att det är lördag och jag inte shottar alkoholfritt på Caféet i hstd… Det gjorde jag ju med finaste joey palmas för bara ett par dagar sedan.
Istället gosar jag visserligen med världens bästa vovve (min Rolex). Men ändå. Undrar vad de gör där borta.. Vad de gjorde vid 4-5 tiden imorse vet jag dock
Igår släppte jag och Alex tyvärr Elin vid Halmstads flygplats. Hon var tvungen att åka hem och jobba. Jag hatar när hennes jobb kommer emellan oss på det här sättet. Funderar på att vinna på triss så vi kan leva i vår magiska bubbla – Elin och jag. Det skulle vara fint. Det enda upplyftande med avskedet var det faktum att en av de svenska hollywoodfruarna blev avsläppt samtidigt. Dock ville hon och hennes tio enhetliga leopardväskor (förstås!) inte riktigt samma sak – de trillade ner från hennes vagn, trösklar var i vägen och allt gick bara allmänt dåligt. Hon slet som ett djur för att få med sig allt de 20 meter det är mellan bilen och incheckningsdisken. Man hade ju kunnat hjälpa till… men det var för roande för att själv vara den som avslutade denna magiska scen.
Efter att ha släppt Elin drog vi över till Surfshopen, i vanlig ordning, för lite obligatoriskt eftermiddagshäng. Jag, Alex, tio grabbar och tre hundar – gött snack. Samma mode följde även med en bit in på kvällen med lite nappy time och en och annan serie. Chillet övergick sakta men säkert till en bättre förfest med alkoholfritt bubbel, spontandans och även inövad dans. Ska se om jag kan se till att få upp den videon – den är magisk! Själva festen rev vi av på Leffes Beach Club med massa härliga människor och bättre golvstamp. En främling kom fram till mig och frågade – är det inte du som spelade på Mårtensons igår? Eeh, jo… svarade jag lite försiktigt. Varpå han jublade högt och sa – ni var ju fan asgrymma, kör ni där varje onsdag eller? Om jag blev nöjd…? JA.
I vanlig ordning stängde vi stället och körde inte-nudda-glas på vägen ut – vilket i princip är omöjligt på Leffes. Ganska snabbt påmindes jag om det faktum att jag skulle stå och prata i radio, P4 Halland för att vara exakt, några timmar senare. God stämning.
Fick två timmar innan det var dags att gå upp igen. Två sköna tjejer intervjuade, ingen aning om hur det lät men får väl leta upp klippet och så får vi avgöra tillsammans. Ni och jag. Nu ska jag sova lite till… Natti natti.
