Dags att träffa Jeanette som vi hängde hos i två veckor på Venice Beach i mars. Änteeeligen är hon i Sverige och det ska bli sjukt mysigt att träffa henne!
Tourettes
DJ’s… spela skivor… välja låtar. Kalla det vad ni vill, vi är i alla fall bokade till Nalens nya fredagssatsning – XOVP. Det känns grymt kul och ger oss all anledning i världen att sätta fart med själva DJ-träningen. Hårdträning för att vara exakt. Vi har dessutom funderat länge på det här med namn på vår dj-duo. Allt du kan tänka dig (och lite till) har passerat våra hjärnstormar. Sen kom det till oss – Tourettes. Feminin, plural, dampigt – VI helt enkelt. Så nu är det bara till att inhandla diverse utrustning som vi sneglat på och köra. Vad tror ni om denna?
Igår var vi för övrigt på Grace Jones (F12 Salongen) som, i vanlig ordning, överträffar sig själva! Denna gång med ett bättre gig av John Martin – som vi stött på ett antal ggr under sommaren. Ni vet han som sjunger Save the world. Typ såhär:
Kvällens drinkbiljett.
Under DJ, i vått och torrt, På lokal, Stockholm
alltså WoW
Hela helgen gick under temat ”Tramsigt’. Fredagen vaknade vi till en klarblå himmel med strålande sol. Vi spenderade dagen med Edward Sharpe, lite Thåström (vi överlevde!), Fleetfoxes, en stor del alkoholfri öl i solen. När det blev kvällning var det dags att hugga i lite jobb. Med jobb menar vi spendera 40 minuter med att dela ut drinkbiljetter på VIP:en tillsammans med en line ur Princes Purple Rain. Efter att vi var klara med det var det dags för just Prince och Purple Rain. Vi klippte Prince halvvägs in och rörde oss vidare mot ett redigt röj hos Empire of the Sun. Efter det var det WoW-paus och PorterBrygga dags.
Även lördagen vaknade vi till strålande sol. Såg Tallest man on Earth, lite The Jayhawks. Åt lite i solen. Efter det var det dags för det ”riktiga” jobbpasset. Att hålla Telias Fort1. Uppbyggt mitt emellan de två stora scenerna – med perfekt utsikt över bägge dem. Telias ena aktivitet gick ut på att man via twitter kunde ge bästa motiveringen till att ensam med sina kompisar få hänga i Fort1 under Kanye West. Han som vann var en riktigt skön kille och eftersom man blir som man umgås var även hans vänner magiska. Så där stod vi. Höll Fort1. Kollade på Säkert!, Wiz Khalifa, PULP, Tiesto och till sist Kanye West. Riktigt, riktigt tramsigt att stå där och kolla på grymma spelningar tillsammans med härliga människor och få betalt för det.
Behöver vi förklara att de är gifta och att ögonblicket var så bitterljuvt tramsigt att man hatade att man älskade det?
- Kanye West.
Söndagen bjöd på småmolnigt väder och det kändes helt okej att det var dags för hemfärd. Det var ett par riktigt grymma dagar och ett par brutalt bra spelningar. De som verkligen hänger sig kvar är Tiesto, Kanye West, Empire of the Sun & Tallest man on Earth. Till vår stora lycka fick vi alkoholfri öl under fredagen både inne på VIP:en och ute i öltälten. Mot kvällen på fredagen hade den dock tydligen tagit slut och ingen hade riktigt brytt sig om att ordna upp det inför dag två. Så andra dagen fick vi hålla oss till bubbelvatten eller läsk. INTE okej med tanke på hur uppstyrt Way out West är över lag. Att låta det alkoholfria ta slut innan fredagen ens är slut och inte riktigt inse att det då kanske är en bra idé att bara fixa det.Vi avslutade helgen med lite uteserveringshäng nere i Hornstull – i porten bredvid huset dit halva I vått & torrt flyttar in tillsammans med alla skor och sånt om lite drygt 3 veckor. Spännande!
Under Göteborg, i vått och torrt, På äventyr, Roadtrip
Äntligen på väg
Efter att precis allt som Sanna beskrev i inlägget nedan hänt (Nej, jag har ingen tandborste med mig. Nej, jag har inga andra kläder med mig än de jag ska jobba i. Osv…) är vi på väg till staden där regnet alltid faller. Staden där alla faktiskt på riktigt heter Glenn. Vi är helt enkelt på väg way out west. För att jobba lite på Way out West. Vi kom iväg lite senare än beräknat och märkligt nog var alla utom lilla Elin i tid. Vi har gjort ett snabbt pitstop på Max och sitter nu och snabblyssnar igenom helgens nya skiva. Sa jag förresten att vi har fem tjejers packning för en helg i bilen tillsammans med alla fem tjejerna och bilen är INTE överfylld – något av ett mirakel. PowerPRpinglorna och Team Tourettes on the road. För tillfället är vi väldigt upptagna med att fota solnedgången så får nog jävlarmig återkomma senare.
Under Göteborg, i vått och torrt, På äventyr, Roadtrip
Blixtar och dunder
Under 3-4 timmar på torsdagen under vecka 29 var Gotland utan ström. Ändå bjöds det på disko naturale. Varje femte sekund blixtrade himlen och dunder och porlande regn ersatte Visbys annars untzande toner. I och med detta fanns det inte så mycket annat än hotellrumshäng och filmande av spektaklet att roa sig med.
(Det skulle för övrigt vara intressant att veta hur mycket stålar krogarna gick miste om, då de tvingades stänga ner under tre av de mest lönsamma timmarna på året. Torsdag kväll vecka 29. Miljoner? Någon som har en aning? Sidospår… nu till det viktiga.)
Jag lyckades alltså, efter någon timmes filmande, till slut fånga moder jord när hon når klimax. Behold!
Det kan hända att jag blir helt överlycklig då de senaste två nedslagen inträffade mellan tagningar. Men skam den som ger sig!
Under Gotland, i vått och torrt
WoW
Snart är det dags för oss att hit the road again! Denna gång blir det GBG och Way Out West. Med oss i bilen får vi även Charlie’s Angels:
Inför våra roadtrips har vi lite utav en ritual… eller samma sak händer iaf varje gång. Sanna peppar hela veckan med att lyssna in sig på ny musik och få över den till skivor eller iPhone (beroende på bilens tekniska resurser). Elin stressar satan över allt jobb hon måste få klart för att kunna åka, glömmer att packa, slänger ner något i en adidas-tygpåse på morgonen innan hon går till jobbet (och undrar alltid ”vemärdetsomharpackatdenhärväskan” väl på plats). Sanna står utanför hennes jobb 17.00 och bara väntar på att hon ska trilla ut. Vilket oftast blir mycket senare än vad hennes laddade kropp klarar av – även om det skulle handla om 17.07. Den här gången kommer det dessutom vara tre personer till att invänta – hur ska det gå? Vilka är de då – dessa Charlie’s Angels?
Linda – Sannas magiska storasyster, tillika Elins nyblivna boss. Det är för övrigt Linda som inför 120 pers på IQs seminarium i Almedalen lovade att vara nykter i tre månader – vilket hon i detta nu fullföljer. Augusti, september och oktober it is!
Emma – Lindas bästis, Sannas och Elins sis (=extrasyster) även Elins fd boss när det en gång i tiden begav sig på adidas. Bergsklättrare, numera Google-anställd och allmänt awesome kvinna.
Helena – Linda och Emmas kära vän som även var med i Halmstad och stökade med oss. MMA-fighter med en vinnarskalle utan dess like. Med ett magiskt leende på läpparna är hon alltid up for sparkar/lyft/pyramidbygge – helt enkelt sånt som roar oss.
Gött gäng ändå! Kan bara bli hur bra som helst.
PS. Det här med Charlie’s Angels föddes och sitter kvar sedan Halmstad. Det de inte har fattat, vilket är helt uppenbart, är att det finns en bättre ikonisering. När vi kommer hem på söndag kommer de ha fattat. De är inga angels. De är PPP.
Lägesrapport direkt från kontoret
När stress och tristess på jobbet är nära att ära upp all min sans så finns det två saker som räddar mig.
Eller ja, tre saker om min doggy Rolex är med på jobbet.
De andra två sakerna är dessa;
En riktig mjukistönt är vad jag är. När jag sitter och grinar till en scen ur typ Paris Hiltons BFF eller liknande härliga program suckar Sanna oftast högt och mumlar nåt om att jag är en sån jävla ”crybaby’. Sån är jag.
Wake
Igår blev det AW med Linda som firade in sin första alkoholfria helg med mig och Alex på Spymlan. Efter det blev det Strandbryggan, Obaren, Soap och Solidaritet med en mängd olika människor.
Trots att det blev en ganska sen kväll hoppade vi upp imorse och åkte ut till en kompis landställe för lite wakeboard.
Awesome!
Under i vått och torrt, På lokal, Stockholm


























