Efter att ha gjort klart det mesta i faktisk jobbväg idag sitter jag nu kvar på jobbet och inser att jag måste lösa den här historien jag förväntas berätta imorgon. Så slår svaret mig rakt i ansiktet ur min Facebookfeed. Johan Alander. Även kallad Sober från Ismen. Det är så självklart att det är Johan som ska vara min revanschhistoria! Johan som haft en otroligt skrämmande och dysfunktionell uppväxt i ett hem med missbrukare som gjort att han själv hamnat i samma banor. Johan som tagit sig ur allt det dåliga i hans liv och sagt farväl till sitt gamla jag. Johan som, medan vi andra knatade runt småpackade på Hultsfred för två somrar sedan efter deras gig, gick nykter bredvid oss och var lycklig och stolt över att han firade ett år som ren. Där och då förstod jag inte storheten i det. Det gör jag nu. Boken Punkt som handlar om honom och hans upplevelser har precis släppts och i veckan satt han i TV4 hos Malou och pratade lite om sin uppväxt och hur livet ser ut nu. Så sjöng han alldeles fantastiskt vackert tillsammans med sin flickvän Maja. Revansch? Revansch!

Inser nu också att jag måste lyckas få tag i ett eget ex av boken!

/e

För de som mot förmodan inte redan hunnit med att läsa Mymlans (numera nästan ett år gamla men fortfarande så berörande) inlägg ‘ett sista möte’ som beskriver den sista gången hon träffar sin pappa så kan jag rekommendera det starkt. Eller ja, se till att hämta tårtorkarpapper först! Man kan sedan fortsätta med att även läsa kommentarerna.

Precis som så många påpekar i kommentarsfältet är det svårt att sätta sig in. Svårt att ‘förstå’ henne och känslorna, tankarna som dyker upp. Fastnar specifikt vid en av kommenterna. Slås av insikten att det antagligen är det bästa sättet att beskriva det på. För alla de som varit i liknande situation och upplevt något som kan jämföras med detta så måste det vara en hemsk smärta att läsa inlägget. Att kastas tillbaka till den platsen av sorg och smärta. Medan det för den som skonats från det antagligen inte är mer än en fint skriven text. Något man inte behöver kunna relatera till.

Jag är själv lite osäker på exakt var jag vill komma med det här inlägget. Kanske vill jag bara gå ifrån våran generella vinkel de senaste två somrarna som beskriver hur bra/dåligt alkohol är för en själv och hur det är att uppleva omgivningens frågor och kommentarer från den nyktra sidan. För ovanlighetens skull bli lite mer seriös och nudda vid hur alkoholen även påverkar de som finns på en annan sida. De som är fast mitt i någon annans konsumtion av alkohol utan att ha kunnat välja det själva. Inte utan att man känner att det är folks närmaste som borde få ha kontroll över ens intag av alkohol. För vem är det som egentligen borde få bestämma när någons konsumtion av alkohol inte längre är hälsosam om inte de som faktiskt tar skada av den?

Oj. Precis just nu hittar jag följande i min twitterfeed;

Precis den frågan ställde vi ju oss på vårkanten förra året. Precis så föddes idén till I vått och torrt. Varför dricker vi – egentligen? SOM vi har blivit ifrågasatta under de här två somrarna av nykterhet. På ett sätt som vi ALDRIG har blivit ifrågasatta under de 12 åren då alkoholen har varit en självklar del av livet. Nu fick jag i det närmaste huvudvärk av allt jag vill få ur mig!

/e

En av de här kanske totalt fem gångerna som jag förtärt alkohol var förövrigt under Öl & Whiskeymässan förra helgen. Jag gick in genom dörrarna med inställningen att jag inte skulle vara negativ till något. Min plan var att ge allt en chans, oavsett om drycken innehöll alkohol eller inte – jag lät mig till och med luras med på whiskeyprovning. Jag lärde mig en hel massa spännande saker om Talisker och whiskeytillverkning i allmänhet tack vare deras destillerichef Mark. Ändå är jag nog inte helt såld på drycken som sådan. Jag prövade lite allt möjligt och ju längre tiden gick under kvällen blev jag mindre och mindre sugen på att fortsätta dricka alkohol.

Redan i början av kvällen hittade jag dock något som jag verkligen gillade. I slutet stod det även klart att det blev hela mässans favoritdryck enligt mig. Inte helt otippat var den alkoholfri. Det är nästan så att jag blir lite trött på mig själv men nu är det såhär det ser ut tydligen. Jag tycker just nu bättre om drycker utan alkohol än drycker med alkohol. Min nyfunna kärlek baseras på färsk ingefära och hur det går till när de framställs efter ingefäran kan man läsa mer om här. Där finns även hela deras (självklart alkoholfria) produktsortimentet. Om jag förstått rätt finns vissa av dem att köpa på Systembolaget redan. Min favorit var (inte helt otippat) Rose Lemonade.

Tyck att jag är en tönt då Det gör mig nog faktiskt inte så mycket längre och jag har faktiskt rätt att bestämma själv. Det är ju inte mer än en vanesak – och jag är inte riktigt säker än på om jag verkligen vill vänja mig vid att dricka alkohol i några större mängder igen, inte ännu i alla fall.

/e

Hon själv säger att hon aldrig har varit beroende av alkohol men berättar vidare att det dock ‘kan hända att jag tagit något glas rödvin’ även efter att hon fick beskedet om sjukdomen av läkaren. Här slår det mig (som vi skrivit om tidigare under sommaren) att det blir ganska tydligt att avsaknaden av en definition av när man klassas som ‘beroende’ av alkohol är ett problem i sig. För ur mitt perspektiv tänker jag att om inte det pekar på ett beroende, att man trots att man har blivit seriöst sjuk av något fortfarande inte kan hålla sig borta från det, så vet jag inte vad som gör.

Det är så många delar av de två sidorna i tidningen som stör mig att jag knappt vet vart jag ska börja. I Expressens artikel från i somras om nya undersökningen från CNA (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning) visar siffrorna på att unga dricker allt mindre alkohol. Killar i 15-årsåldern har inte druckit såhär lite sedan 1970. Andelen killar i nian som druckit det senaste året har sjunkit två procentenheter till 55 procent från 2009. 59 procent av tjejerna har druckit alkohol det senaste året – en minskning med tre procentenheter sedan 2010.

Trots det minns jag att jag knappt en månad senare läste om hur Systembolagets försäljningssiffror ökat som vanligt. Marginell ökning visserligen men ändå – en ökning. Vin (av alkoholhaltig sort) är det som ökat mest och som verkar sälja mest över lag. Min helt oinsatta och oerfarna analys av det här är att det är inte vi unga som ökar vår konsumption – den är ju som sagt lägre än på många år – utan istället äldre. Vuxna if you will. Vuxna. Det är svårt för mig att greppa hur det kan vara så. Unga är både mer oerfarna och mer benägna att pröva på saker men ändå är det de som har greppat den enkla ekvationen Alcohol is not good for you.

Hur kommer det sig att man (som 68-åringen i SvD igår) även efter att man fått en diagnos som man själv betraktar som skamlig och vet är ett resultat av att man för länge intagit alkohol i för stora mängder fortfarande inte bara lägger ner skiten. Återigen återkommer jag till känslan av att jag väldigt gärna vill få en beskrivning av vad det är som faktiskt händer i hjärnan när alkohol blandas in. Vad är det som gör att man släpper allt sans och tappar omdömet om och om igen. Måste en alkoholist vara personen på parkbänken i trasiga kläder eller är det kanske de som trots att jobb, familj och hälsa tar stryk fortfarande inte riktigt kan hålla sig borta? Känns det inte lite omodernt att vägra se kopplingarna? Vad vet jag…

/e

Sannas syster Mikaela

Jag är inne i en riktig vask-period som egentligen började helt ofrivilligt. Under sista semesterveckan blev jag förkyld och hostade. Att röka hostandes framför mina fina svärföräldrar – där gick min gräns. Vaskade ciggen.

Eftersom jag missade pappas födelsedag blev det en långfrukost väl hemma från landet. Vi hann snacka om allt mellan himmel och jord och landade tillslut i hur sjukt otränade vi är. Pappa utmanade mig i en itrim-tävling som jag antog av ren reflex. Utmana mig och jag blir taggad till tusen. Vaskade socker.

Tidigare i sommar, när ivåttotorrt-duon Elin och lillasyster Sanna hade presskonferens i Almedalen tillsammans med IQ var jag och storasyster Linda på plats. Vi blev tvingade upp på scen för att svara på frågor om hur familjen förhöll sig till projektet. När Linda lovade inför 120 personer att vara nykter i tre månader var jag väldigt tyst och hoppades på att ingen skulle fråga mig samma sak. Det var det ingen som gjorde och jag pustade ut. Jag gillar att dricka rödvin till maten, öl på AWn och älskar en bättre drink.

Rival-frukost med pappa övergick till brunch med systrarna. Linda påminde mig om att hon nu skulle inleda sitt vita kvartal och frågade med en menande blick om vi inte ska göra det tillsammans. Tänkte att nu när jag ändå är igång så varför inte? Om Sanna och Elin kan ha kul utan sponk så ska väl jag också klara det? Vaskade alkoholen.

Nu har det gått ungefär en månad sedan jag bestämde mig för att vaska det som vaskas kan. I sann ivåttotorrt-anda gör jag samma saker som tidigare och har lika kul som vanligt, fast nykter. Hittills har det gått oförskämt bra trots att jag inte kan följa Sanna och Elins grymma tips på alkoholfria drycker. Mitt dryckesutbud är helt begränsad till kaffe och vatten eftersom jag även vaskat socker. Trots det saknar jag inte alkohol nämnvärt. Än…

Den kommande helgen blir en verklig prövning. Då åker jag till Sicilien på kick-off för att avnjuta bubbelvatten och kaffe när 80 partysugna kollegor dricker fantastiskt italienskt rödvin, sprudlande prosecco och magiska drinkar. Hur jobbig helgen på Sicilien blir och vilka utmaningar de resterande två vita månaderna bjuder på, det återstår att se. Kan jag bara hålla linjen att det blir vad jag gör det till så borde det gå smidigt. Hur roligt jag har avgörs på min inställning och inte på vad jag har i glaset. Det har jag lärt mig från två mycket kloka tjejer.

I höst får ni hålla utkik efter vår kommande spelning på Nalens nya fredagsklubb - XOVP. Vill ni få uppdateringar löpande kan ni ju lajka deras fb-sida eller kolla in deras hemsida.

Utöver smidande av DJ-planer har vi ju nu avklarat våra 90 dagar! Trots det kommer vi nog hålla bloggen vid liv ett tag till. Dels för att förhoppningsvis avnjuta ett antal gästinlägg av personer i vår närhet samt andra reflekterande och avrundande inlägg. Vi har dessutom ambitionen att få till ett lite mer matigt inlägg där vi vill försöka binda ihop våra egna tankar och erfarenheter dels med IQs rapport men även psykologiska och fysiska aspekter. Vad som faktiskt händer med oss i dessa sammanhang och hur vanligt det är.

De senaste dagarna har vi insett att när vi nu väl avklarat våra 90 dagar så är det tydligen ett antal personer runt omkring oss som bestämt sig för att hålla sig borta från alkohol under längre och lite kortare perioder. Oavsett längd och oavsett anledning tycker vi det är hur kul som helst. Vi är väldigt, väldigt stolta och sånt där över er!

Problemet vi ser i detta är att vi kände exakt likadant förra året. Skräckblandad förtjusning inför den där första, men ingen längtan överhuvudtaget efter en redig fylla. Vi vill inte supa, vi vill inte bli fulla, vi vill inte slentriandricka, vi vill inte bli bakis. Går man tillbaka ett år i tiden kan man läsa ett inlägg som ganska väl beskriver våra känslor även detta år. Och ett inlägg dagen efter första fyllan. Den första fyllan som blev lite av en besvikelse. Efter den fick vi svart på vitt bekräftat att vi rent krasst inte hade saknat något under de tre nyktra månaderna. Vi hade lika roligt som innan, betedde oss på samma sätt som innan. Vi kunde däremot inte köra bil hem och gjorde av med mer pengar än vi vant oss vid. Skillnaden är att vi i år vet vad som hände efter den där första fyllan.

Hur kommer det sig då att vi i våras insåg att vi i princip var tillbaka i samma spår som året innan. Vi vet inte. Det var en av anledningarna till att vi började fundera på att göra om experimentet. Under början av hösten hade vi ju strukit omkring inne på Systembolaget och inte velat ha något utom alkoholfritt, smygdruckit alkoholfri öl och medvetet valt bort fyllorna. Eftersom vi har haft denna sida endast som projektblogg kunde vi i våras inte heller gå tillbaka i tiden och försöka utröna när beteendet och inställningen började förändras.

Vår plan för hösten är att vara mer uppmärksamma och tänka till en extra gång om vi börjar känna att inställningen förändras. I vilka situationer vi då är, vilka vi då är omkring, hur vi då väljer att bete oss och varför. Inte för att vi inte vill dricka alkohol och inte för att vi tror oss ha problem med den utan helt enkelt för att vi är så förbaskat nyfikna. Nu när vi fått upp ögonen för det här vill vi förstå mer. Vi har haft planer på att leta fram någon sorts professor i alkohol som på ett pedagogiskt sätt kan förklara för oss vad som faktiskt sker i hjärnan när man får i sig alkohol.

Kort sagt kan vi väl säga att vi kommit fram till att det är mycket lättare att göra ett aktivt val att inte dricka alls än att tro att man ska dricka med måtta utan att anstränga sig. När man väl tagit de två första drinkarna/ölen/glasen vin så måste man göra ett aktivt val att börja tänka på när man ska säga ‘stopp’ till sig själv. För ingen annan kommer att säga stopp, alla andra vill ju att man ska vara i samma sinnestillstånd som dem. Vi tänker oss komma undan det problemet genom att sätta gränser för oss själva. Målet under denna höst är alltså att dricka med Måtta.  Man kan se hur det går.

Dans på Shell längs E4:an. Kan man så ska man.

”Jag ska aldrig mer dricka…” Vi har hört den förut, inte riktigt i denna tappning dock.

Vi åker tuffa bilar på Gotlandring. Å Elin är tramsigt nöjd.

Innan vårt första DJ-gig så ska det peppas med Moulin Rouge

Snart ska vi på feeeet HEMMAFECKE! Untz untz!