För att bli lite mer allvarlig för en stund. Min twitterfeed har de senaste dagarna fyllts av tweets av Helena Sandklef. Tweets som t.o.m är hemska att bara läsa på en skärm. Som handlar om hennes föräldrar och deras missbruk. En liten inblick i det helvete som just nu är hennes vardag. Jag vågar påstå att det hon skriver landar som ett slag i magen på alla som läser – oavsett vad man har för relation till alkohol eller missbruk.
För de som mot förmodan inte redan hunnit med att läsa Mymlans (numera nästan ett år gamla men fortfarande så berörande) inlägg ”ett sista möte” som beskriver den sista gången hon träffar sin pappa så kan jag rekommendera det starkt. Eller ja, se till att hämta tårtorkarpapper först! Man kan sedan fortsätta med att även läsa kommentarerna.
Precis som så många påpekar i kommentarsfältet är det svårt att sätta sig in. Svårt att ”förstå” henne och känslorna, tankarna som dyker upp. Fastnar specifikt vid en av kommenterna. Slås av insikten att det antagligen är det bästa sättet att beskriva det på. För alla de som varit i liknande situation och upplevt något som kan jämföras med detta så måste det vara en hemsk smärta att läsa inlägget. Att kastas tillbaka till den platsen av sorg och smärta. Medan det för den som skonats från det antagligen inte är mer än en fint skriven text. Något man inte behöver kunna relatera till.
Jag är själv lite osäker på exakt var jag vill komma med det här inlägget. Kanske vill jag bara gå ifrån våran generella vinkel de senaste två somrarna som beskriver hur bra/dåligt alkohol är för en själv och hur det är att uppleva omgivningens frågor och kommentarer från den nyktra sidan. För ovanlighetens skull bli lite mer seriös och nudda vid hur alkoholen även påverkar de som finns på en annan sida. De som är fast mitt i någon annans konsumtion av alkohol utan att ha kunnat välja det själva. Inte utan att man känner att det är folks närmaste som borde få ha kontroll över ens intag av alkohol. För vem är det som egentligen borde få bestämma när någons konsumtion av alkohol inte längre är hälsosam om inte de som faktiskt tar skada av den?
Oj. Precis just nu hittar jag följande i min twitterfeed;
Precis den frågan ställde vi ju oss på vårkanten förra året. Precis så föddes idén till I vått och torrt. Varför dricker vi – egentligen? SOM vi har blivit ifrågasatta under de här två somrarna av nykterhet. På ett sätt som vi ALDRIG har blivit ifrågasatta under de 12 åren då alkoholen har varit en självklar del av livet. Nu fick jag i det närmaste huvudvärk av allt jag vill få ur mig!
/e
