i vått och torrt

Det är nu en dag kvar. En dag tills det är dags för första alkoholintaget på 90 dagar. När klockan slår sent imorgon får vi dricka vad vi vill igen. Vad vi vill. Då återstår en fråga, precis som förra året. Vad vill vi egentligen dricka? Vi pratar om det och kommer fram till precis samma svar som förra året. Egentligen vill vi dricka nästan ingenting. Vi vill spendera tisdagskvällen hemma med ett varsitt glas bättre rödtjut och varandras sällskap framför typ en tänd brasa. Det låter riktigt cheesy, vi vet det. Men ändå så är det så vi känner just nu. Den där lyckan över att få privilegiet att dricka när, hur och vad vi vill infinner sig liksom inte riktigt. Vi känner det inte. Vi är inte där. På onsdag är det avslutning för Grace Jones på F12 – då planerar vi att vara nyktra.

Problemet vi ser i detta är att vi kände exakt likadant förra året. Skräckblandad förtjusning inför den där första, men ingen längtan överhuvudtaget efter en redig fylla. Vi vill inte supa, vi vill inte bli fulla, vi vill inte slentriandricka, vi vill inte bli bakis. Går man tillbaka ett år i tiden kan man läsa ett inlägg som ganska väl beskriver våra känslor även detta år. Och ett inlägg dagen efter första fyllan. Den första fyllan som blev lite av en besvikelse. Efter den fick vi svart på vitt bekräftat att vi rent krasst inte hade saknat något under de tre nyktra månaderna. Vi hade lika roligt som innan, betedde oss på samma sätt som innan. Vi kunde däremot inte köra bil hem och gjorde av med mer pengar än vi vant oss vid. Skillnaden är att vi i år vet vad som hände efter den där första fyllan.

Hur kommer det sig då att vi i våras insåg att vi i princip var tillbaka i samma spår som året innan. Vi vet inte. Det var en av anledningarna till att vi började fundera på att göra om experimentet. Under början av hösten hade vi ju strukit omkring inne på Systembolaget och inte velat ha något utom alkoholfritt, smygdruckit alkoholfri öl och medvetet valt bort fyllorna. Eftersom vi har haft denna sida endast som projektblogg kunde vi i våras inte heller gå tillbaka i tiden och försöka utröna när beteendet och inställningen började förändras.

Vår plan för hösten är att vara mer uppmärksamma och tänka till en extra gång om vi börjar känna att inställningen förändras. I vilka situationer vi då är, vilka vi då är omkring, hur vi då väljer att bete oss och varför. Inte för att vi inte vill dricka alkohol och inte för att vi tror oss ha problem med den utan helt enkelt för att vi är så förbaskat nyfikna. Nu när vi fått upp ögonen för det här vill vi förstå mer. Vi har haft planer på att leta fram någon sorts professor i alkohol som på ett pedagogiskt sätt kan förklara för oss vad som faktiskt sker i hjärnan när man får i sig alkohol.

Kort sagt kan vi väl säga att vi kommit fram till att det är mycket lättare att göra ett aktivt val att inte dricka alls än att tro att man ska dricka med måtta utan att anstränga sig. När man väl tagit de två första drinkarna/ölen/glasen vin så måste man göra ett aktivt val att börja tänka på när man ska säga ‘stopp’ till sig själv. För ingen annan kommer att säga stopp, alla andra vill ju att man ska vara i samma sinnestillstånd som dem. Vi tänker oss komma undan det problemet genom att sätta gränser för oss själva. Målet under denna höst är alltså att dricka med Måtta.  Man kan se hur det går.